Annons

Annons

Parkinson stoppar inte kärleken och uppfinningarna

För 50 år sedan föll Gunilla för Christer Kihlströms vackra, kolsvarta hårsvall. I dag är hon mer imponerad över insidan av hans huvud.

I över 50 år har Gunilla och Christer Kihlström varit ett par.

Sommaren 2017 var det
 50 år sedan Gunilla Kihlström fyllde 18 år, tog körkort och lånade sin pappas vitsvarta Volvo Amazon. Liksom många andra bilburna ungdomar i Skaratrakten gjorde Gunilla ett stopp nere vid Sandtorget den där augustidagen 1967. Och där hade Christer Kihlström just parkerat sin glänsande röda Volvo PV.

Annons

Men nota bene: Det var Christers kolsvarta hårsvall – inte bilen – som Gunilla föll för sedan de vevat ner sidorutorna och påbörjat det samtal som faktiskt pågår än i dag.

Före 1968 års slut var de förlovade och den 29:e april 1972 vigdes de i Bjärklunda kyrka.

Efter bröllopsfesten på Lundsbrunn flyttade Christer och Gunilla in i den då nybyggda villan som de fortfarande bor i, ett stenkast från E20:s mellersta Skaraavfart.

– När Gunilla och jag träffades arbetade jag som traktorreparatör hos Västsvenska Lantmän, berättar Christer, som ett tiotal år senare uppfann ett svetsrökutsug och blev egenföretagare på kuppen.

Men innan dess kom sonen Magnus till världen. Och efter svetsrökutsugen föddes dottern Pernilla, som står för två av parets tre barnbarn.

Ja, visst låter det som om de glidit fram på en räkmacka, Christer och Gunilla. Men mellan raderna kan man ana att det inte alltid har varit så lätt. Dotterns grava allergiska besvär har naturligtvis påverkat deras liv. Och så den fruktade parkinson, den allvarliga sjukdomen som kom smygande som en tjuv om natten för bortåt tio år sedan.

– Det började som lukthallucinationer. Jag tyckte det luktade konstigt lite varstans, men det var jag ensam om. Gunilla och barnen förstod aldrig vilka dofter jag pratade om, berättar Christer.

– Ungefär samtidigt lade jag märke till att Christers tumme skakade när han körde bil, berättar Gunilla, som var barnskötare på en förskola under
 sina sista yrkesverksamma år.

Jobbade på som vanligt

Diagnosen Parkinson sänker många människor rakt ner i ett bottenlöst mörker. Något sådant har Christer och Gunilla dessbättre aldrig tvingats uppleva.

Christer är född optimist. Där andra ser svårigheter ser han utmaningar.

Så är Gunillas och Christers hem också försett med solceller, en avfallssug som blåser iväg potatisskal och annat hushållsavfall direkt till komposttunnan, ett höj- och sänkbart soffbord och en serviceinriktad blinkande japansk toalettstol som fixar det mesta.

– Jag har jobbat på som vanligt sedan jag fick parkinson-diagnosen, säger Christer, som i mitten på 1990-talet uppfann en automatisk bricktömmare och som sedan dess har hjälpt många flygkök runt om i världen med alltmer avancerade och snillrika sophanteringssystem.

Men de tilltagande skakningarna utgjorde länge ett hot mot Christers verksamhet.

Redan då hade den tekniskt kunnige Skarabon hört talas om Deep Brain Stimulation (DBS), en metod som hjälpt många Parkinsondrabbade att bli kvitt sina skakningar. Men Christer värjde sig då inför tanken på att få små elektroder inopererade i hjärnan.

– Sedan blev skakningarna, trots min dopaminmedicinering, allt värre. Jag kunde inte ens dricka kaffe utan sugrör. Så jag bad neurologen i Skövde om en remiss till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
I januari 2017 började han en mycket noggrann utredning.

– DBS hjälper många, men inte alla. Till slut var de sju läkare som fastställde att jag tillhörde de lyckligt lottade som eventuellt kunde förväntas bli hjälpta av en operation.

I oktober opererades en processor in i Christers bröst, en processor med trådar upp till hans hjärna.

– Men det var inte förrän i mitten på november som min DBS aktiverades. Först då kunde Gunilla och jag se att den verkligen fungerar!

När Christer slipper skakningarna i höger
hand är det lättare att
 göra nya uppfinningar.

Har fått en andra chans

Christer stänger av och sätter på sin DBS med hjälp av en fjärrkontroll. Vi kan med egna ögon se hur hans högra hand börjar skaka så fort han trycker på off-knappen, och hur det upphör när han trycker på on.

– Batteriet i den inopererade processorn beräknas ha en livstid på fem år. Jag stänger av om nätterna, med förhoppningen att kunna skjuta upp en ny operation i ytterligare några år!

Tack vare DBS:en som ger Christers hjärnvävnad små elektriska impulser kan Christer fortsätta att arbeta med sina uppfinningar.

– Nu kan man återigen se vad mina ritningar föreställer, konstaterar Skaras egen Oppfinnar-Jocke belåtet. Min namnteckning ser nästan ut som förr och det är inga problem att få dit små skruvar i plastföremålen som jag skriver ut på min 3D-skrivare.

– Christer fick dit skruvarna före operationen också, säger Gunilla. Det tog bara lite längre tid … Hans svarta hårsvall är borta, men på insidan av huvudet finns det mer än det gjorde när vi träffades första gången.

– Ja, skrattar Christer. Några elektroder hade jag i alla fall inte i huvudet när Gunilla och jag vevade ner våra vindrutor där på Sandtorget för 50 år sedan. Men min högerhand är numera nästan lika stadig som då. Det är jag otroligt tacksam för! Ja, det känns faktiskt som om jag har fått en andra chans.

Vad är DBS – Deep Brain Stimulation

Parkinsons sjukdom är en obotlig, progressiv neurologisk sjukdom. Symtom är stelhet, rörelseproblem och skakningar. Fler män än kvinnor drabbas. Den debuterar vanligtvis vid 55–60 års ålder. Den vanligaste behandlingen är tillförsel av dopamin.

Deep Brain Stimulation (DBS) är ett kirurgiskt ingrepp där man opererar in elektroder centralt
 i hjärnan, och kopplar dem till en pulsgenerator som oftast placeras vid nyckelbenet. Pulsgeneratorn blockerar störningarna i hjärnan genom mycket små elektriska impulser.

Av Mats Å Johansson

Foto: Leif Boström

Läs också:

Ta fajten mot parkinson – testa boxning som träning!

Pumpen hjälper mot Annes parkinson

Ny behandling mot Parkinson: Stamceller sprutas in i hjärnan


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…