Annons

Annons

Paulina: Äntligen vågar jag gå till tandläkaren!

Så länge hon kan minnas har Paulina Hawliczek lidit av tandvårdsrädsla. Under många år var hon så rädd att hon helt undvek att gå till tandläkaren. Nu är hon fri från rädslan!

Äntligen vågar jag gå till tandläkaren igen
Trebarnsmamman Paulina Hawliczek bor på Södermalm i Stockholm med Julia, 17, Henry, 5, och lilla Aston, 1,5 år. Tidigare i livet arbetade Paulina med film och teater.
– Jag var med i Daniel Espinosas långfilmsdebut Babylonsjukan som gick på bio 2005.
Men Paulina hade också en stark önskan om ett yrke där hon kunde stötta andra människor och började plugga på Socialhögskolan.
– Jag hade som första mål att arbeta med psykodrama. Men livet ville annat, och i dag arbetar jag på Stockholms centrum för ätstörningar. Det är en arbetsplats jag verkligen trivs på, med en patientgrupp som ligger mig varmt om hjärtat. Tyvärr känns denna grupp lite bortglömd i dag.
Paulinas tandvårdsrädsla började när hon var sju år gammal och hade fått problem med ilningar i tänderna.
– Tandläkaren var ganska barsk, det var ont om tid – och det gjorde väldigt ont. Detta första besök satte sina spår, och sedan var varje besök hos tandläkaren en plåga.

Rädslan blev bara starkare

I början av tonåren gjorde Paulina en undersökning för att eventuellt få tandställning.
– Jag upplevde detta så oerhört obehagligt att jag under följande år helt vägrade att gå till tandläkaren. Skräcken växte – tanken på smärtan, att gapa, att inte ha kontroll och att inte kunna kommunicera.
Det ledde till att Paulina i stället utvecklade en nästan manisk kontroll över sin tandhygien – så att hon skulle slippa gå till tandläkaren. Och inte förrän 2001, då hon hade fått sitt första barn, vågade hon boka tand- läkartid igen.
– Tänderna blir ju sämre under graviditeten, och jag trodde jag hade karies. Jag var tvungen att söka hjälp. Jag googlade på ”tandläkarskräck” och såg att man i svåra fall kunde ansöka om att få bli behandlad under narkos. Men det var bråttom, jag hade ont, så jag sökte mig till en mottagning här på Söder. Där kunde man ge mig tjugo minuter för undersökning och röntgen. Mirakulöst nog hade jag bara ett hål som behövde åtgärdas. Jag klarade det, men det gjorde inte min rädsla mindre. Tvärtom.

Trygg i tandläkarstolen

Hon gick ytterligare flera år med ilningar i tänderna utan att våga söka hjälp. Men under sista graviditeten, 2016, blev läget akut.
– Jag bet i en olivkärna och plötsligt gick en tand sönder och bitar av den ramlade ut. Min läkare varnade för att en tandinfektion kunde innebära en risk för barnet och menade att tanden måste åtgärdas på en gång.
Så Paulina tog sig samman och tog kontakt med Distriktstandvården, berättade om sin tandvårdsrädsla och fick komma till mottagningen på Kungsholmen.
– Jag kände en helt ny trygghet. Tand- läkare Vigert Sjözing hade ringt upp mig inför besöket och gått igenom vad som skulle hända. Att vi skulle ta en sak i taget, inga åtgärder vid första besöket. Vi skulle bara prata, och jag skulle vänja mig vid att sitta i stolen utan stress och spänning.
Redan när Paulina kom innanför dörren kände hon sig trygg.
– Jag fick berätta vad jag var rädd för, vad jag ville skulle undvikas vid undersökningen och vilka förväntningar och önskemål jag hade. Vigert lyckades verkligen få mig att börja om från noll, att förvandla något som varit en skräckupplevelse till något stressfritt.
Rotfyllningen som behövde göras sköts upp till efter förlossningen och Paulina fick en provisorisk lagning.
– Jag behövde bedövning och kände skräck inför de oundvikliga sprutorna. Det var ett trauma som fanns kvar efter besöken hos Folktandvården när jag var barn. Men tandköttet bedövades med både sprej och andra medel, och sprutorna kändes inte alls.
Miljön på mottagningen var också genomtänkt och rofylld.
– Belysningen var mjuk, det fanns en tv i taket som jag kunde titta på, och i högtalarna hördes avslappnande meditationsmusik. Allt fick ta den tid jag önskade och behövde. Vi kunde göra pauser om jag ville. Tand- läkare Vigert Sjözing var också noga med uppföljningen. Han ringde och frågade om allt kändes bra, om den provisoriska fyllningen fungerande.
Sedan dess går Paulina till tandläkaren utan problem, nu senast för att få en bettskena eftersom hon pressar ihop tänderna och får besvär av det. Paulina berättar att hon varit noga med att inte visa eller berätta om sin tandvårdsrädsla för sina barn.
– Men alla mina barn går nu på den här mottagningen och ingen av dem har några som helst problem med undersökningar eller behandlingar. ■

Vad kostar det?

■ Det finns något som kallas särskilt tandvårdsstöd. Det innebär att man kan få själva tandvårdsrädslan behandlad inom högkostnadsskyddet. Folktandvården och Distriktstandvården kan hjälpa dig med ansökan om ekonomiskt stöd och intyg från legitimerad psykolog och tandläkare.

Var finns hjälp?

Alla landsting erbjuder inte kbt eller annat psykologiskt stöd för tandvårdsrädsla, men var du än bor i landet kan du fråga efter hjälp och stöd. Du kan börja med att ringa din vårdcentral, Folktandvården eller sjukvårdsrådgivningen för råd om vart du ska vända dig. 80 procent av dem som får speciell hjälp mot tandvårdsrädsla får så bra resultat att de efter behandling kan fortsätta att gå i vanlig tandvård.

Annons

Av Susanna Hauffman
Foto: Birgitta Rydbeck

Läs också:

Så blir du fri från tandläkarskräck

Ont i käken och huvudvärk? Det kan bero på tänderna!

Hur funkar Waran vid 
tandläkarbesök?


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…