Annons

Annons

När Rebecca och Carl gav upp kampen för barn – kom Aurora

Efter år av ägglossningskurvor, ett schemalagt samliv och hopp som ständigt 
grusades, var 
Carl Modin 
och Rebecca Bengtsson nära 
att ge upp. Men så kom 
lilla Aurora som 
en gåva.

Rebecca Bengtsson, 34, är förskollärare och Carl Modin, 32, är snickare. De bor i Bollnäs med dottern Aurora

Flickan som föddes sommaren 2016 må ännu vara ganska liten på jorden men har redan lärt sig hur man charmar sin omgivning. Hon gurglar, sparkar med de små benen och avfyrar det ena leendet efter det andra. Det rödblonda håret står nästan rakt upp och de blå ögonen lyser av nyfikenhet och bus.
– Hon är väldigt glad, det har hon varit sedan hon kom. Blir hon ledsen finns det alltid en 
orsak, som att hon är trött, säger Rebecca Bengtsson.
Efter många års barnlängtan njuter hon av att tillbringa dagarna med en liten.
– Det är så mysigt att vara hemma med henne, det är något jag verkligen har längtat efter, säger Rebecca.
För tillfället står hoppgungan högt i kurs men att åla fram på golvet är också hyfsat poppis. Den största skillnaden mellan att ha barn och innan är enligt Rebecca att det är mer städat hemma.
– Aurora kryper på golvet och då ser man plötsligt alla dammkorn och saker som ligger där.
Glädjen är stor i hemmet men vägen mot att bli en familj har inte alltid varit enkel.

Annons

Rebeca Bengtsson och Carl Modin hade svårt att få barn, men till slut kom dottern Aurora.

”Skapade enorm press”

Rebecca och Carl, eller Calle som han kallas, har varit ett par sedan 2009. Hon längtade efter barn och familj. Det såg hon som en självklar del av att bli vuxen medan Calle var mer tveksam.
– Han visste inte riktigt om han ville ha barn och det gjorde att vi bröt upp en kortare period. Han var ärlig med hur han kände och ville ge mig chansen att dra mig ur, säger Rebecca.
Men hon ville inte ha någon annan, inte Calle heller, så efter en tid isär blev de ett par igen.
– Jag ville försöka och se hur det utvecklade sig i framtiden, säger Rebecca.
Med tiden, när deras syskon och kompisar fick barn, blev Calles bild av familjelivet mer och mer positiv.
När de bestämde sig för att försöka skaffa egna barn för sex år sedan visste ingen av dem hur svårt det skulle bli. Det är något de gärna sluppit, men att det tog tid blev ändå något positivt för Calle.
– Jag behövde bli lite äldre, komma i rätt fas och känna mig klar med allt.
Han hade inte tänkt på att det skulle kunna bli svårt att skaffa barn. Rebecca däremot tog inte för givet att hon skulle bli gravid direkt.
– Jag hade en kollega som höll på med IVF och eftersom jag såg hur hon kämpade var jag beredd på att det kunde bli så.

”Långt ifrån lustfyllt”

När tiden gick utan att de blev gravida började samlivet styras av ägglossning. Dagarna då Rebecca var som mest fertil var få samtidigt som Calle jobbade som snickare på annan ort större delen av veckan.
– Det var bara en liten del av månaden då man skulle få till det och det skapade en enorm press. Antingen var han borta eller så kanske man var sjuk och då blev det inget, säger hon.
Calle håller med.
– Det var påfrestande och långt ifrån något lustfyllt. Allt var schemalagt och sedan blev man besviken varje gång det
inte blev något.
Rebecca blev gravid tre gånger men det slutade i tidigt missfall varje gång. Och varje gång hann hon börja tänka och planera på hur det kunde bli och 
på barnet som växte i hennes mage.
– Det var jättejobbigt, och
andra missfallet var värst. Då var vi på semester hos min 
pappa och samma dag som vi åkte hem hände det.
Hon kommer ihåg känslan från den där varma sommardagen. Den heta bilen och hur illa hon mådde i kropp och själ.
Mellan varje gång gick det minst ett halvår innan hon blev gravid igen. De kontaktade fertilitetsmottagningen för att få hjälp och fick beskedet att eftersom de varit gravida måste de vänta i ett år från sista missfallet eller tills de hade fått tre missfall.
– Absurt nog så var det nästan så att man väntade på ett tredje snabbt missfall så att man slapp vänta ett år, säger Rebecca.

Drog sig undan

Den tredje graviditeten dominerades av oro för att framkalla ett missfall. Hon vågade knappt åka skidor och slutade dricka te och ta sina allergitabletter. Dessutom mådde hon dåligt och drog sig undan från sina vänner. Det slutade med ännu ett missfall.
Enligt testerna var det inget fel på vare sig Rebecca eller Calle. Hon fick prova en medicin som ska stimulera ägglossningen i ett halvår, men utan resultat.
Efter det beviljades IVF, så kallad provrörsbefruktning. Rebecca kände nytt hopp och vid det här laget hade även Calle börjat längta mer och mer efter barnet som aldrig kom.
– När vi gick på promenader kunde vi prata om olika namn och fundera kring vad vi förväntade oss av livet som föräldrar, säger Rebecca.
På kliniken plockades så många ägg som möjligt ut som sedan befruktades. De som klarade sig bäst sattes in. Äntligen gav deras kämpande resultat.
– Vi hade sådan tur att vi blev gravida vid första försöket så det var ett riktigt guldägg, ler Rebecca.
Men trots den stora lyckan låg oron för missfall och gnagde. Inte förrän vid det sena
ultraljudet kunde Rebecca slappna av. Då hade hon också känt barnet sparka.
– Innan dess hade jag funderat på om det verkligen fanns något därinne. Nu kunde jag njuta av att vara gravid, säger hon.

Plumpa kommentarer

Den 27 juli 2016, en vecka över tiden, föddes en liten tjej på Gävle BB som fick namnet Aurora.
– Det namnet fastnade jag för när jag var liten och lyssnade på sagan om Törnrosa på kassettband. Jag har alltid tänkt att om jag får en dotter ska hon heta så och det fick godkänt av sambon, säger hon. Att äntligen få upp sitt barn på bröstet och att hon mådde bra är obeskrivligt, säger Rebecca.
– Lyckokänslan fanns där på en gång och det kändes så självklart. Som att det var det här, 
att det är henne jag alltid har väntat på.
Calle blev överväldigad av att vara med vid förlossningen och vågade knappt hålla sin dotter i början.
– Vi brukar skoja om att det var därför hon var tvungen att stanna en vecka längre i magen, så att pappa skulle kunna hålla henne, säger Rebecca.
Nu längtar de efter allt de ska uppleva tillsammans när hon blir lite större. Om Calle får 
bestämma blir hon fiskeintresserad.
– Jag tycker väldigt mycket om det så det vore kul, men 
allvarligt talat så får hon utveckla sina egna intressen,
säger han.
Aurora ålar gärna ut i hallen när hon hör pappas röst och häromdagen när hon var i mammas famn sprattlade hon så mycket med benen när hon såg honom att hon råkade sparka omkull 
en blomkruka, berättar föräldrarna roat.
Normen för många är att ha familj och barn men få pratar öppet om hur det känns när det inte blir så.
– Jag var väldigt öppen om det med mina arbetskamrater eftersom det påverkade mig så mycket, annars hade det nog 
varit mycket jobbigare, säger Rebecca.
När hon berättade vågade
andra prata om vad de hade varit med om. Deras familjer visste att de kämpade men ibland kom det plumpa kommentarer från utomstående. Som att det väl var deras tur att skaffa barn eller att om de bara slappnade av så skulle allt ordna sig.
– Det var jättejobbigt. De som själva inte kämpar kanske borde tänka på vad de säger. Man vet aldrig vad människor går igenom, säger hon.
Att vara ofrivilligt barnlös kan bli ett tabu där man lider i det tysta.
– När man inte vet vad som är fel blir det jobbigt. Men även om det är personligt skulle många må bra av att prata med någon, säger hon.

Vill gärna ge Aurora 
ett syskon

För den som hellre vill prata med någon utomstående finns diskussionsgrupper för ofrivilligt barnlösa och för sådana som genomgår IVF.
– Jag har fått mycket stöd därifrån. Ibland är det skönt att bara få häva ur sig, säger Rebecca.
Om det går vill de väldigt gärna ha ett syskon till Aurora. I första hand tänker de försöka själva men utan att styras av ägglossningar eller annat. Om det inte lyckas finns ett ägg nerfryst på kliniken i Uppsala, som en sista chans.
– Vi är nöjda om vi bara får Aurora, men om det är möjligt så vill vi gärna att hon ska få uppleva att få ett syskon, säger Rebecca.

Text: Annika Sohlander
Foto: Pernilla Wahlman

Läs också:

Lotta och Kjell har nio barn ”Jag älskar att vara gravid”

Bebisglädjen: Titiyo, 50, väntar barn

Så här fungerar embryoadoption!


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…