Annons

Annons

Saed och Jennie träffades på flyktingförläggningen

Ingen av dem vet om Saeed får stanna i Sverige. I väntan på beslut lever de på hoppet och kärleken. "Det är klart att osäkerheten alltid finns där som en klump i magen", säger Jennie.

Jennie har 13-åriga dottern Ella sedan tidigare. Saeed har sina föräldrar och tre yngre bröder kvar i Iran.

Saeed Karimizadeh flydde till Sverige för att hitta tryggheten och för att kunna utöva judo på elitnivå.

I Hälsingland mötte han Jennie Söderlund, och trots hinder som utvisningshot, språkförbistring och kulturella skillnader växte kärleken fram.

Annons

– Det är klart att det fanns en oro i början, men jag har aldrig ångrat att jag följde mitt hjärta, säger Jennie.

I dag bor Saeed, 28, och Jennie, 37, tillsammans i en stor lägenhet i Bergsjö och börjar känna en viss stabilitet i tillvaron. Men det har varit en lång tid av ovisshet innan de fick besked om ifall Saeed skulle få uppehållstillstånd eller inte. Det fick han efter två år, i juli 2017.

– När Saeed fick ett första positivt besked blev det lättare för oss att leva ett mer normalt liv, berättar Jennie.

Första gången hon träffade Saeed var november 2015, då han kom som asylsökande till ett akutboende för asylsökande där Jennie jobbade. Men de hade nästan ingen kontakt under den tid han bodde där och Saeed var tystlåten.

– Precis som många svenskar så har jag hela mitt liv varit blyg och haft svårt för att prata om mina känslor och det jag upplevt, säger Saeed.

Började skriva till varandra

Efter två månader flyttade han och några andra asylsökande till ett boende i Järvsö. De anställda på det första boendet fortsatte, via sociala medier, att stötta och ha kontakt med dem som flyttat. På så vis började Saeed och Jennie skriva till varandra. Han ville gärna lära sig bättre svenska.

Veckorna efter det fortsatte Jennie och Saeed att hålla kontakten och kommunicerade med hjälp av ett översättningsprogram.

– Jag kunde inte svenska och inte engelska och hon kunde inte mitt språk. Men viljan att förstå varandra fanns där, berättar Saeed.

När de började lära känna varandra väcktes ett intresse hos båda.

– Jag blev mer och mer glad för varje gång jag fick hans meddelanden, säger Jennie och skrattar.

Efter några veckor ville de ses. För att hålla en låg profil bestämde de en träff på neutral mark, i Gävle.

I början slets Jennie mellan sin vardag som ensamstående mamma till en dotter och sina känslor för en man som kanske inte ens skulle få stanna i Sverige. Hon funderade på vad hon höll på med och vad det skulle leda till.

Men nyfikenheten var starkare än tvivlen, och på den första dejten promenerade de på stan och gick på restaurang – och pratade.

– Översättningen blev fel ibland, jag förstod inte allt men Jennie är duktig på att förklara med hjälp av gester och miner, berömmer Saeed.

Tvivlen försvann

Efteråt fortsatte de att ses så ofta de kunde.

– Saeed bodde i Järvsö och jag i Bergsjö, och båda hade fullt upp, så det var lite pyssel att få ihop det, beskriver Jennie.

Med tiden försvann dock tvivlen, och Jennie och Saeed upptäckte att de har liknande åsikter och värderingar. Dessutom hade de kul tillsammans.

Saeed växte upp som kurd i Iran där folkgruppen är en förföljd minoritet. När han var sex år började han träna judo. Han fick så småningom representera det iranska landslaget. Men eftersom han var kurd fick han aldrig åka utomlands för att tävla.

I samband med den stora flyktingströmmen år 2015 bestämde han sig för att försöka hitta ett bättre liv i Europa.

I oktober åkte han gummibåt från Turkiet till Grekland. Det blåste hårt och 50 personer med packning trängdes i båten, och Saeed kunde inte simma. Men allt gick bra – en månad senare kom han till Malmö och senare till Hälsingland.

– Jag ville åka till Sverige eftersom jag har en kusin här och vet att det är ett fritt land där kurder accepteras.

I Sverige har Saeed fortsatt att träna och tävla i judo på hög nivå och vunnit flera internationella tävlingar. Men eftersom han ännu inte fått svenskt medborgarskap så får han inte tävla för landslaget.

Stressen av att bo i Sverige men ändå inte ha samma rättigheter och möjligheter som alla andra påverkade Saeed starkt.

– Jag kunde inte tävla, inte studera, inte jobba och inte lära mig språket. Det hade varit en låst situation för mig i Iran och sedan kom jag hit och hamnade i ett nytt läge där jag inte kunde komma igång med mitt liv, det var tungt, förklarar Saeed.

”Som att ha en tjejkompis”

Eftersom Saeed är en aktiv person började han dela ut direktreklam innan han fick praktik på yxfabriken på Gränsfors bruk. Men numera har han fast jobb, och det ger framtidstro och andra ekonomiska möjligheter för både honom och Jennie.

De älskar att resa och har redan varit på några turer med bil, bland annat till norra Sverige där de tältade.

– Det var väldigt fint och påminde om min hemort med berg och mycket skog, beskriver Saeed.

Numera har han fått ett svenskt pass och det ökar friheten för båda.

Egentligen vill de resa i hela världen, men Transsibiriska järnvägen, Japan och Australien ligger högt på önskelistan.

Genom att satsa kommer vi åtminstone inte att ångra något, menar Jennie.

Under tiden de levt ihop har de upptäckt att de tycker ganska lika om det mesta. Båda uppskattar att vara ute i naturen, gå ut och äta men även att shoppa.

– Saeed är det roligaste sällskapet man kan ha med sig på stan. Det är inga sura miner, lite som att ha en tjejkompis med sig.

Någon riktig kulturkrock har paret inte upplevt, mer att de är olika som personer.

– Har vi ett problem eller en konflikt så vill Saeed ta diskussionen direkt medan jag gärna tar ett steg tillbaka och funderar lite. Och så kan jag vara lite tjurig, beskriver Jennie.

Saeed är pedanten i hushållet men också väldigt omtänksam.

– Han kokar kaffe till mig varje morgon, och på vintern skrapar han rutorna på bilen om jag ska iväg tidigt. De små sakerna betyder mer för mig än en blomsterbukett, säger Jennie.

”Hon betyder allt”

Just nu ser de mest fram emot att fortsätta bygga ett liv tillsammans.

Saeed vill lära sig svenska och sedan planerar han att läsa idrott och hälsa på universitetet. Han drömmer också om att få tävla för landslaget i judo.

– Han har lagt många år på en elitsatsning, så det vore väldigt roligt för honom om det gav något, säger Jennie.

Hon studerar religionsvetenskap på högskolan i Gävle, något hon hoppas kunna använda för att jobba med integration.

I enlighet med Migrationsverkets nya regler gäller Saeeds uppehållstillstånd i första hand i tre år innan det ska omprövas.

– Det är klart att osäkerheten alltid finns där som en klump i magen, men vi hoppas på det bästa, säger Jennie.

Om de stöter på problem är de beredda att kämpa för sin kärlek.

– Det vi har är starkare än förnuftet. Om man verkligen vill något så tycker jag att man ska våga. Då slipper man åtminstone sitta och ångra sig efteråt.

Saeed håller med och förklarar att Jennie betyder väldigt mycket på flera olika sätt.

– Hon betyder allt. Hon är min advokat, min tolk och min kärlek.

Läs också: Anna och Bengt öppnade sitt hem för en ung flykting

Av Annika Sohlander
Foto: Pernilla Wahlman


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…