Annons

Annons

Snacka om att det osar kärlek

De är båda sotare, älskar varandra och stortrivs med att jobba tillsammans. – Vi möttes inte på taket – men på en utbildning till skorstensfejartekniker, säger Emmy och ler mot Joel.

Vi träffas i deras lokal – även kallad sotarkammaren – i Trelleborg. Soldiset har svept in Skåne i ett vackert ljus och det är en dag som gjord för utomhusjobb. Emmy Andersen, 31 år, är femte generationen
sotare och jobbar på Skorstensfejarmästare Lundquist AB som familjen driver tillsammans. Emmy är till och med Sveriges första kvinnliga skorstensfejarmästare. Det blir man genom att få ett eget sotningsdistrikt. Hon är självklart svartklädd precis som Joel. Det enda som sticker ut är det gyllene gesällmärket på livremmen. Den klassiska sotarmössan, kurpis, lyser med sin frånvaro.
– Det blir för varmt så den slipper jag gärna, säger Emmy med ett skratt.
Emmy och Joel, 35 år, har varit ett par i åtta år och har en dotter, Julia, som snart fyller 5.
– Det är underbart att arbeta tillsammans. Jag kan ringa Joel när som helst och han mig om det är något krångel, och förra veckan när vi fick en halvtimme över passade vi på att gå en promenad längs med stranden. Det är vardagslyx för mig – små stunder man får tillsammans och som jag verkligen njuter av, säger Emmy och bjuder på kaffe och småfranska med massa pålägg.

Annons
Gilla Året Runt på Facebook

”Det värsta besked 
man kan få”

Även om allt ser ut som en idyll har det inte alltid varit det. När deras dotter Julia var ett år gammal och Emmy nyss hade slutat amma kände hon en knuta i bröstet.
– Vårdcentralen viftade bort min oro. ”Det är säkert inget – du är så ung.” Men jag gav mig inte, och till slut gjorde de en punktion som visade på förstadiet till cancer. Sedan följde ännu en punktion som visade på cancer och en operation som till slut gav svaret: aggressiv, hormonell, spridd bröstcancer, säger hon med ett sorgset leende. Ett av de värsta besked man kan få.
Livet blev satt på vänt och Emmy fick genomgå en sten-
tuff behandling. Bröstet opererades bort, hon fick cellgifter under ett halvår och ovanpå det strålning trettio gånger. Håret rasade av och hon mådde väldigt dåligt.
– Cellgifterna var verkligen ingen lek. Jag var konstant trött, och det var så hemskt att inte orka leka med Julia, säger Emmy och rättar till sitt hår som växt ut igen.
– Jag hade hår som nådde till midjan när jag blev sjuk. Först lät jag klippa av det till hälften, sedan lite till och till sist fick Joel raka av allt. Jag klarade bara inte av att tappa mitt långa hår i ett svep. Jag använde peruken två gånger – den skavde och var varm – så jag körde med keps eller mjuk mössa. Det enda positiva var att jag slapp raka benen den sommaren efter att precis allt hår på kroppen försvann, berättar hon.
Nu är Emmy friskförklarad, och hon började jobba igen för två år sedan. Hon säger att hon har lärt sig att njuta ännu mer av livet efter sjukdomen.
– Är jag sugen på ett glas vin och en god ost en fredagskväll så unnar jag mig det utan att 
tveka.

Fokus framåt i livet

Joel nickar när jag frågar om han var orolig under Emmys sjuktid.
– Jag tänkte mycket på att Julia kunde förlora sin mamma. Min egen mamma dog när jag var i tonåren och det har inte varit enkelt, säger han.
Nu har de fokus riktigat framåt i livet. Sotarparet drömmer om ett syskon till Julia och Emmy jobbar heltid igen. Och husrenoveringen hemma i Anderslöv är i full gång, för tillfället är det badrummet som står på tur.
– Jo, man saknar inte sysselsättning precis, säger Joel.
Vi hänger med på en sotning i Trelleborg. Joel och Emmy har var sin bil och jag åker med i Emmys svarta Nissan-pickup. Mannen i huset som ska sotas hälsar glatt.
För en amatör ser det mer än högt ut, men Emmy och Joel klättrar vant upp på taket.
– Jag har ramlat ner några gånger men det har gått bra,
säger Joel. Man vänjer sig vid höjder och vi har alltid koll på säkerheten.
– Vi har ju gps på bilarna så min mamma som jobbar på kontoret ser var bilarna är, och om någon skulle vara parkerad för länge slår hon larm direkt, säger Emmy.
Att Emmy skulle bli sotare var inte alls självklart. Efter gymnasiet på hotell- och restauranglinjen testade hon att jobba inom restaurang ett par år men kände att det inte var det hon ville.
– Jag frågade pappa om jag kunde följa med någon av våra ”sotargubbar” och det fick jag, och sedan den dagen var jag fast.
Emmy stortrivs med yrkes-
valet.
– Man får komma ut och träffa folk och man känner sig välkommen. Sedan är det ju en utmaning att sota en del hus och klättra på tak även om vi gör det allt mindre. Man sotar allt oftare nerifrån. Och sotningen är ju onekligen en ganska billig livförsäkring – en skorstensbrand är inte att leka med.

Klickade inte med en gång

Det var på utbildningen till
 skorstensfejartekniker, belägen strax norr om Stockholm, som Emmy mötte sitt livs kärlek – norrlänningen Joel.
– Det klickade inte med en gång utan vi var mer kompisar, men sedan skulle han på en 
thaiboxningstävling i Kristian stad och frågade om han fick 
sova över på mitt vardagsrumsgolv. Och då klickade det. Efter det fick han jobb på Gotland och det tog inte mer än tre dagar innan jag var där, säger Emmy och visar upp tatueringen hon gjorde på alla hjärtans dag samma år de träffades: ett hjärta som hon själv har ritat med ett J inuti.
Båda har var sin identisk tatuering med ett hjärta där det står ”För evigt För alltid”. Emmy har sin på ena foten, Joel på vänster sidas revben:
– Det står samma sak i våra förlovnings- och vigselringar, berättar Emmy.

Gifte sig på Gotland

De gifte sig i Lummelunda kyrka på Gotland 2010.
Huruvida lilla Julia blir den sjätte generationen är lite oklart än så länge. Just nu är hon mest intresserad av att baka och har planer på att bli bagare, berättar Joel.
– Förra veckan gjorde vi en paj på mjöl, blåbär, chokladsås och saltgurka och lite andra 
grejer hon tyckte vi skulle ha. Nja, den blev kanske inte helt perfekt, säger han med ett litet skratt.
Emmys sjukdom stärkte kärleken. Eller som Joel säger:
– Vi är mer rädda om varandra nu. Man tar inget för givet på samma sätt som förut.

Av Birgitta Forssell
Foto: Stefan Lindblom

Läs också:

Stina Wollters kärleksbesked: Jag ska gifta mig

Felix Herngren om kärleken till frun Clara: Det får vara värt allting

Bomben smällde under vår första kärlekssemester

 


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…