Annons

Annons

Sofies pappa dödade hennes mamma: “Barn har ingen röst i det här”

När Sofie Löwenmark var liten blev hennes mamma mördad av hennes pappa. Nu skriver hon en bok om mordet och om hur samhället svikit henne och andra barn i samma situation: ”Det handlar ju om barn och de har ingen röst i det här".

Den 4 augusti 1981 berättar Kvällsposten att Stikkan Andersson än en gång dementerat att Abba ska splittras. Tidningen berättar också om kommande ”Badbyxeväder” och rapporterar om Charles och Dianas bejublade bröllopsresa i Gibraltar.

Annons

Längst ner på sidan berättar man om mordet på en småbarnsmamma i Tranemo.

Industrisemestern har precis tagit slut och när småbarnsmamman inte kommit till jobbet som sjuksköterska blir kollegerna oroliga och slår larm. När polisen tar sig in i bostaden finner de kvinnan död.

”Kvinnans make greps i går kväll misstänkt för mordet”, skriver tidningen.

Sofie Löwenmark ska skriva om hur hon förlorade sin mamma som barn. Bild: Privat

En uppföljande notis i Kvällsposten berättar att mordet utlösts av skilsmässa och att det ”slagit slint hos pappan”.

Sofie Löwenmark berättar att föräldrarna precis hade separerat. Mamman hade lämnat maken och tagit med sig Sofie.

Minns genom tidningsklippen

Sofie har inga minnen av vad som hände. Hon var i bostaden när mordet skedde men hon var bara ett år.

Lokaltidningarna skrev om mordet. Artiklar och notiser som Sofies mormor klippte ut och sparade i en låda.

Sofie Löwenmark konstaterar att det inte var var speciellt mycket som skrevs då om man jämför med hur det skulle skrivits om det idag.

I de klipp som Sofie Löwenmark gått igenom beskrivs mammans död mer som en familjetragedi än som mord.

– Jag kan inte ens minnas att det står mord någonstans, säger Sofie.

Pappan hade vårdnaden

Polisutredningarna är svåra att komma åt så här lång tid efteråt. Polisområden har försvunnit och kommit till med åren. Arkivsökningen blir omfattande.

När Sofie letat har hon fått reda på att förundersökningen om mordet på mamman gallrades redan 1994.

– Och då var jag bara 14 år, säger Sofie som menar att det är märkligt att handlingarna försvunnit innan hon nått myndig ålder och kunnat begära ut dem.

Efter att pappan gripits togs Sofie först om hand om av sin mormor och morfar och sedan av sin moster.

Men vårdnaden och makten att bestämma hade hennes pappa.

Sofie Löwenmark berättar att pappan till slut skrev över vårdnaden på hennes moster.

Men det var en seg process.

– Han vägrade ju under en lång tid av anledningar som han inte direkt redovisade. För att jävlas antar jag.

”Har vetat om det så länge jag kan minnas”

Även om Sofie var liten och inga minnesbilder från de där dygnen i Tranemo har det aldrig varit något tabubelagt i släkten. Ingen har mörkat vad som hade hänt eller hur det gått till.

– Jag har ju vetat om det så länge jag kan minnas även om jag inte vet när de berättade det för mig, säger Sofie.

Samtidigt som moster, mormor och morfar varit öppna med vad som hänt har de valt sina ord om pappan.

Mannen som fängslats för mordet på systern och dottern.

– Mormor och morfar har aldrig pratat illa honom. Snarare tvärtom. Det var väl för min skull. För att jag inte skulle hata honom, säger Sofie.

Berättar sin egen historia

Under uppväxten i Göteborg var mordet alltså inget som man teg om i familjen. Människorna runt omkring, som skolkamrater och kompisar, visste dock inget.

Det var, säger Sofie, inget ämne hon var direkt sugen på att berätta om.

När Sofie var sex år fick hon besked att pappan dött i fängelset. Så hon vet inte hur hon hade känt inför honom i vuxen ålder eller varför han gjorde som han gjorde.

Den självbiografiska delen av berättelsen blir en balansgång. De människor som inte vill vara med i historien slipper.

– Det har jag full förståelse och respekt för. Jag berättar ju min historia. Andra har ju sin historia men det här är min. Det är klart att det har präglat min uppväxt. Det är väl det jag ska försöka sätta på pränt.

Även om hennes pappa inte längre finns i livet har Sofie god kontakt med släkten på hans sida i Marocko.

Sofie sökte upp släkten i Casablanca när hon blivit myndig. Det var inte självklart att ta kontakt men hon var ändå i Casablanca och hade en adress på en lapp.

Ingen svarade i telefon men hon chansade på att ta en taxi till adressen och knackade på.

– Jag presenterade mig som Sofie från Sverige på oerhört knagglig franska. Det visade sig att de visste precis vem jag var. De hade kort på mig och till och med på mormor och morfar.

Besöket i Casablanca ledde till en fin kontakt som fortfarande finns kvar.

Tidningen Aftonbladet granskade 2013 mäns våld mot kvinnor. Bland annat studerade man fall där pappan mördat mamman men ändå hade kvar vårdnaden om barnet.

Tidningen Aftonbladet granskade 2013 mäns våld mot kvinnor. Bland annat studerade man fall där pappan mördat mamman men ändå hade kvar vårdnaden om barnet.

Absurda systemfel

I Sofies fall var det aldrig tal om att hon skulle besöka pappan i fängelset eftersom det fanns en hotbild. Men det som driver henne att gräva i sin egen historia och andras är exempel på andra barn som inte varit lika lyckligt lottade. Fall som Sofies dyker upp då och då och gör att debatten om vårdnadsfrågan brinner till.

Systemfel som hon vill belysa och gräva i för att ge en röst till de barn som inte skulle komma till tals annars.

– Man skulle ju aldrig aldrig tvinga på en vuxen människa en mördare, som är anhörig

Frågan fick ännu mer aktualitet efter att Aftonbladet gjort en specialgranskning i ärendet. I den granskningen fann tidningen flera exempel på hur pappor som mördat mammor kunde utöva ett stort inflytande på barnen som vårdnadshavare bakom galler.

– Den kartläggningen är otroligt bra, säger Sofie Löwenmark som menar att det ännu finns ”absurda” systemfel i de här fallen.

Lagstiftningen i vårdnadsfrågan är en balansgång där två starka rättigheter står mot varandra. Å ena sidan förälderns och å andra sidan barnets. Socialnämnden kan gripa in och väcka talan om att vårdnaden ska flyttas om den ena föräldern, till exempel, mördar den andra. Och det gör man för det mesta men inte alltid, enligt en kartläggning som Socialstyrelsen genomförde 2013. Enligt samma kartläggning går det dock inte alltid att hitta en lämplig vårdnadshavare till barnen inom rimlig tid. Det dröjde månader i flera fall och det fanns åtminstone två exempel på fall där överflyttning av vårdnaden tagit sex år.

Nu har utredningen ”Se barnet”, på regeringens uppdrag, lagt förslag på hur det ska bli möjligt att hitta tillfälliga vårdnadshavare i väntan på att hitta en lämplig kandidat.

– Vi är positiva till det här förslaget för vi menar att det kan lösa problemet med att det tar väldigt lång tid, säger Julia Boija, jurist på Barnombudsmannen som varit remissinstans.

Barnombudsmannen har dock haft vissa synpunkter på ordalydelsen i förslagen. Bland annat där utredningen skriver att även en tillfällig vårdnadshavare har ansvar för att barnets ”behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses”.

BO menar att det snarare borde vara barnets behov av skydd som betonas än förälderns rätt till umgänge.

– Det var vi kritiska till, säger Julia Boija.

Julia Boija, jurist på Barnombudsmannen

Julia Boija, jurist på Barnombudsmannen (BO) Bild: Barnombudmannen

Ny chans att lära känna mamman

Som vuxen har Sofie Löwenmark gjort sig känd som profilerad journalist och debattör. Hon har skrivit om till exempel hederskultur och islamisk extremism i bland annat Göteborgsposten och Expressen.

Ämnesval som gör att hon också får ta en del smällar från meningsmotståndare. Hon är van vid både smällarna och debatten.

Händelserna i barndomen spelar så klart in i vilka ämnen hon väljer och vilka strider hon tar.

Det finns också något självterapeutiskt i att gräva i vad som verkligen hände den där sommaren i Tranemo. En ny chans att lära känna mamman på något sätt.

Det har hänt att hennes moster och mormor sagt att Sofie är lik henne men själv har hon ju ingen aning.

– Det är klart det är konstigt att lära känna henne genom andras minnen, säger Sofie Löwenmark.

– Rent personligt tror jag att det är bra för mig att få reda i den här historien. Jag kände mig väldigt ensam i det där. Det kan vara bra att läsa om nån annan i samma situation. Ett sätt att försöka förändra är att få upp den här frågan på bordet.

Text: Henrik Högström

Läs också:

Dottern Trez blev mördad: Sorgen tar aldrig slut

Louise, 23, växte upp med sin mammas mördare

Anna Hage blev vittne till Palmemordet: ”jag förstod att jag måste ha igång hans hjärta”


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…