Annons

Annons

Sven-Bertil Taube jobbar igen tack vare operationen: Utan Mikaela hade det inte gått

Ett fullspäckat schema med teater, stor konsert och visturné. Sven-Bertil jobbar på efter hjärtoperationen förra året, men tar det dag för dag. ”Jag tänker efter: Vad ska jag göra i dag, eller i morgon?”

Utan hjärtoperationen skulle Sven-Bertil inte kunna jobba som i dag.

Till och med i blåjeans lyckas Sven-Bertil se elegant ut. Den fläckfria vita skjortan är nerstoppad precis lagom innanför livremmen och den gula tröjan är nonchalant draperad över hans axlar. Hans fru Mikaela hämtar hans hörapparater.

Annons

– Jag hör så dåligt nuförtiden. Men de här apparaterna är väldigt bra. Rätt så nya faktiskt.

Sven-Bertil är i Sverige för att spela i Påklädaren på Dramaten tillsammans med Krister Henriksson. Senare i sommar blir det en stor konsert med pappa Everts visor i Borgholms slottsruin tillsammans med Norrköpings symfoniorkester under ledning av arrangören, dirigenten och pianisten Peter Nordahl – mannen som övertygade Sven-Bertil att göra comeback på skiva för fyra år sedan.

Gilla Året Runt på Facebook

Dessutom blir det ett 15-tal konserter på olika ställen i landet. Det är Mikaela som håller reda på schemat.

– Jag jobbar från dag till dag, helt enkelt, säger Sven-Bertil.

Nytt liv på gamla dagar

Påklädaren har varit en stor succé och fortsätter i höst.

– Det har varit helt utsålt och Dramaten ville ha fler föreställningar.

Det känns på många sätt som om Sven-Bertil fått ett nytt liv på gamla dagar. Delvis tack vare den hjärtoperation han gjorde förra året.

Läs också: Sven-Bertil Taube: Det var en fråga om att dö eller opereras

– Utan den skulle jag nog inte leva vid det här laget, säger han med ett leende. Framför allt skulle jag inte kunna jobba som jag gör nu. Jag var väldigt dålig, hade både svårt att andas och svårt att röra mig. De sa att det skulle ta ett år innan jag kände mig normal igen och det stämmer ganska bra – efter operationen var jag svag och kunde inte gå så långt.

– Han är rätt seg, säger Mikaela, så han gjorde en himla massa konserter när han egentligen mådde dåligt. Sedan tog det ett halvår innan han var tillräckligt stark för att de skulle våga operera.

Upplevelse av slutet

Det är inte första gången som Sven-Bertil konfronterat döden. När jag träffade honom för nästan 20 år sedan led han fortfarande av sviterna från sin triple by-passoperation.

– Jag var i dödens väntrum, sa han då. Jag vill inte påstå att det var en religiös upplevelse, men det var en upplevelse av hur slutet kan te sig.

Läs också: Sven-Bertil Taube: Jag ägnar döden allt fler tankar

Han beskrev känslan som den gamla seglare han är:

– Söder om Mallorca finns en klippa med en tunnel och en dag bestämde jag mig för att segla igenom den. Jag gled in och det blev alldeles stilla, svalt och mörkt. I änden av tunneln lyste det bländande Medelhavsljuset. Det kändes som om jag var tyngdlös. Jag såg himlen i vattnet, och så plötsligt kom jag ut i ljuset och kunde segla vidare. Det var som när kirurgen rullade in mig… det fanns igen garanti. Går jag in i tunneln är det inte säkert att jag kommer tillbaka, jag kanske går in i ljuset och försvinner.

Tillbaka på Dramaten

I början av 70-talet lämnade Sven-Bertil Dramaten och vänstervindarna där för att flytta till London och bli filmstjärna. Samtidigt slog oljekrisen till och ingen hade längre råd att göra film. Sven-Bertils kontrakt var plötsligt inte värt papperet det var skrivet på.

Nu är han tillbaka på Dramatens stora scen. Tack vare Krister Henriksson som sett Sven-Bertil i en tv-dokumentär och insåg att här hade han sin ”Sir”, den åldrade, storhetsvansinnige skådespelaren i Påklädaren, en pjäs som Henriksson hade rättigheterna till.

– Morgonen efter dokumentären ringde han och erbjöd mig rollen. Det tog inte lång tid för mig att tacka ja. Det var roligt att komma tillbaka till Dramaten efter så många år – fast de jag kände och jobbade med finns inte kvar, det är som en konstig tidsmaskin. Det känns som om jag dumpit ner där från en annan tidsålder.

Sven-Bertil och Mikaela träffades för över 40 år sedan.

Mikaela ovärderlig

Utan Mikaela hade det inte gått. För över 40 år sedan träffade Sven-Bertil Git Gay-dansaren Mikaela Rydén på nattklubben Yaki Da i Göteborg. De seglade till New York där bröllopschampagnen väntade på kajen.

– Mikaela betyder mycket för mig, inte minst nu när jag är äldre och nästan blind och har dålig hörsel, sa Sven-Bertil för ett par år sedan.

Som före detta klassisk dansös har hon stor kunskap i både fysisk träning och röstträning.

– Man kunde tänka sig att det skulle vara jobbigt för Mikaela, men hon tycker att det är roligt att läsa manuskript och hjälpa mig genom att läsa repliker mot mig. Det är ovärderligt.

Mikaela bekräftar att Sven-Bertil måste lära sig alla rollers repliker utantill i Påklädaren – annars skulle det inte gå. Han lider sedan många år av ögonsjukdomen maculadegeneration, eller gula fläcken-sjuka, som gör att han bara har ledsyn, ”ungefär som en kamera ur fokus”.

Nya idéer

Konserten i Borgholm i sommar är baserad på skivan Så länge skutan kan gå från förra året, där Sven-Bertil och Peter Nordahl tolkar Evert Taubes sånger.

– Det var egentligen Peter som ville ge sig på Evert Taube. Han hade inte sysslat med hans sånger tidigare. Vi inspirerade varandra, kan man säga. Eftersom det är nytt material för Peter skapar hans arrangemang nya färger och klanger, inte nödvändigtvis så traditionella.

Han berättar att han kommer att sjunga Stockholmsmelodi från skivan, en fantastisk Stockholmsskildring från 1920-talet med ekon av Bellman.

– Det är en tango, säger Sven-Bertil, och Evert var ju i sin ungdom i Argentina inspirerad av tango.

Tango är stadens musik – det handlar nästan alltid om Buenos Aires, men Evert har bytt stad till Stockholm.

– Jag sjöng den i Buenos Aires en gång, och då frågade en argentinare om det verkligen var min pappa som skrivit den tangon. Han trodde mig inte – man kan helt enkelt inte skriva en sådan tango om man inte är puerteno – Buenos Aires-bo!

Kommer det några fler skivor?

– Det ska det väl göra … men jag vill inte säga mer.

Några önskeprojekt har han inte, säger han.

– Nej, det vill jag inte påstå. Man får göra det man får så bra som möjligt. Nu har jag pjäsen på Dramaten – och då gäller det att göra den så bra som möjligt.

När jag kallar honom ”levande legend” vrider han på sig i obehag och ler generat.

– Jag upplever mig inte så. Men visst är det fantastiskt med folk som kommer till Gröna Lund och säger: ”Här satt jag på pappas axlar och lyssnade på dig och Evert, och nu kommer jag med min son och lyssnar på dig.”

Den uppfattningen om sig själv får i stället den åldrade skådespelaren Sir i Påklädaren stå för.

– Han är ganska pompös och maktfullkomlig – och jag är väl inte riktigt den typen (Mikaela skrattar)… Jag är övertygad om att han finns – så han är egentligen inte så svår att sätta sig in i. Men jag är inte han!

Sven-Bertil har tolkat pappa Everts visor både på scen och skiva.

Gärna fler filmer

Sven-Bertils och Mikaelas son Felix studerar för en magisterexamen i filosofi i Oxford, men ”skriver fina texter och kom- ponerar musik på piano”.

– Vi får se hur det går, han sjunger bra!

Sven-Bertil har fått två Guldbaggar under sin karriär, för Richard Hobert-filmerna Händerna och En enkel till Antibes, där han var med i praktiskt taget varenda bildruta, trots sin ögonsjukdom.

– Ja, han var med mycket, den gubben, säger Sven-Bertil och ler. Film är väldigt skojigt – men vanskligt. Man vet aldrig om det blir någonting förrän man kan gå på bio och se filmen.

Han har inga nya film- eller tv-projekt förestående, men skulle gärna göra en intressant filmroll igen – om det dyker upp något.

Första svenska LP-skivan

Sven-Bertil gjorde sin första skiva 1954 – samma år som Elvis debuterade – på det amerikanska folkmusikmärket Ethnic Folk- ways. Swedish Folk Songs släpptes på en 10-tumsskiva, ett format som var på väg att ersättas av den vanliga 12-tums-LP:n.

– När jag skulle göra min Bellman-skiva några år senare ville jag göra en stor LP, men det ville de inte höra talas om på Skandinaviska Grammofon AB. Chefen där hade varit löjtnant i Sjövärnskåren när jag var aspirant och han lyssnade på mina argument.

Ingen ville göra Bellman med instrument heller, utan det skulle vara luta.

– Till slut tröttnade chefen och sa: ”Ge grabben vad han vill ha!” Så jag fick göra Bellman med orkester – det blev Sveriges första riktiga LP!

Fram till Everts död uppträdde far och son tillsammans.

Läs också: Sven-Bertil Taube: ”Befriad från det traumat”

Detta är Sven-Bertil!

Namn: Sven-Bertil Gunnar Evert Taube.
Yrke: Skådespelare, artist.
Ålder: 83 år.
Familj: Makan Mikaela och barnen Felix (med Mikaela), 23, Sascha (med Ann Zacharias), 39, Ann-Charlotte (med Gunilla Thorgren), 53, och Jesper (med Inger Taube), 58, samt barnbarnen Gabriel, Malva och Micha.
Bor: I hus på Alderville Road i London.
Aktuell: Med spelning på Borgholms slottsruin med Norrköpings symfoniorkester under Peter Nordahl 21 juli, Liseberg 19 augusti och turné till ett 15-tal platser i Sverige under höst och vinter, ibland med Peter Nordahl på piano (”han är en mycket skicklig pianist”), ibland tillsammans med orkester.

Text: Christer Olsson
Foto: Ulf Berglund


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…