Annons

Annons

Sylvia Vrethammar: ”Jag har haft fantastisk tur i kärlek”

Döden har nosat henne i nacken flera gånger. 
Det gör att Sylvia Vrethammar njuter fullt ut av livet 
och musiken. På hennes senaste album dansar 
kärleken med 
samban. – Jag har min blomning nu, säger den omtyckta sångerskan.

Två saker värderar Sylvia Vrethammar särskilt högt. Att hon haft lyckan att träffa ett par fullständigt fantastiska män. Och att hon fortfarande är i livet efter alla hotande händelser.
Som när Stilla havets vatten sög med henne så hon hade gått förlorad om inte badvakten varit alert. Eller när gallblåsan var på bristningsgränsen och läkarna i sista sekund undanröjde en fatal förgiftning.
Allra närmast en himlafärd var det nog ändå för 22 år sedan. Sylvia fick sladd på en underkyld bro och kraschade flera gånger in i vägräckena. Hon vettskrämdes: ”Nu är det slut, snart tippar bilen över och ner i vattnet. Hjälp, jag dör!”
– De där erfarenheterna har fått mig att känna en väldigt högtidlig känsla inför någon slags övermakt. Jag är inte religiös, men jag har fått en vördnad inför det liv jag lever och för mina närmaste, säger sångerskan.
– Jag tackade min pappa innan han gick bort. ”Vad sa du, min dotter? Tackar du mig för ditt liv?” Jag sa till honom att det var på sin plats eftersom jag haft två fina föräldrar, fått en intressant utbildning och lyckats bra i det jag har gjort.

Annons

Sylvia och maken Alex gifte nyligen om sig, efter 25 år tillsammans.

Blixtförälskad

Och 1990 slog blixten ner i Sylvia. Hon blev störtförälskad i musikproducenten Alex Gietz vars far Heinz var en av Tysklands främsta schlagerlåtskrivare genom tiderna. Så snart hon mött Alex ögon visste Sylvia åt vilket håll hon skulle gå.
– Jag kände direkt att någonting stort hade hänt. Jag tror att det är en upplevelse av något bekant som gör att man känner en omedelbar gemenskap, och det gjorde jag.
Vid tillfället var Sylvia bekymmerslöst gift med musikern och kapellmästaren Rune Öfwerman, som hon började sjunga med 
på 1960-talet. Att hemma vid köksbordet berätta om vad som hade inträffat var inte lätt.
– Jag tyckte ju inte illa om Rune. Vi hade ett jättebra liv. Med musiken och turnéerna och allt. Det var ingenting som störde. Men så träffade jag Alex och förstod att jag var i ett nytt kapitel av mitt liv. Det var förstås mycket smärtsamt för både Rune och mig, säger Sylvia Vrethammar.
– Men vi lyckades förbli 
vänner. Vi gjorde inspelningar efteråt och Rune skojade ibland: ”Om du hade varit min fru nu, då hade jag bjudit på middag i kväll när vi är klara i studion!” Rune var en underbar människa. Jag har verkligen haft tur i kärlek och träffat två helt fantastiska män.
Sylvia Vrethammar slog igenom 1969 med låten Tycker om dej och ännu större folkligt genomslag fick hon året därpå som värdinna i tv-programmet Hylands hörna. Banan blev en annan för tjejen som egentligen drömde om att bli konsertpianist. 1973 sjöng hon Eviva España så att populariteten spred sig utomlands. I England sålde singeln i nästan en miljon exemplar, men framför allt öppnade den tyska publiken sina hjärtan för den musikaliskt mångfasetterade artisten.

Älskar att simma

Sedan dess har karriären, som av kärlek till brasilianska rytmer ofta gått i sambatakt, främst skett i just Tyskland förutom i Sverige. På 1970- och 1980-talet sjöng Sylvia i stort sett i tysk tv varje vecka och än säljer hennes konsertbiljetter slut.
Här hemma fick Sylvia ett lyft 2012 genom sin medverkan i TV4-underhållningen Så mycket bättre.
– Kanske är det inte riktigt min grej att göra andras låtar. Men det var himla kul. Min nattklubbsjazziga version av Darins Step up fick jag oerhört bra respons på, och det var också den av mina tolkningar jag gillade bäst, säger Sylvia Vrethammar.
– Dessutom var det roligt att så många var så glada i att se mig, både de som redan kände till mig och alla nya. Så mycket bättre var absolut en liten nystart för mig hemmavid.
Anledningen till att Sylvia säger hemmavid är att hon flyttade till Tyskland efter att ha bestämt sig för att kroka arm med den 13 år yngre Alex Gietz. De köpte ett hus i byn Honrath utanför Köln och bor kvar 27 år senare. 300 kvadratmeter boyta, en gigantisk trädgård och en pool omgärdad av tujor som nu vuxit sig fyra meter höga.
– Jag har gröna fingrar. Om inte annat märker jag det när jag haft halvt ihjäl en växt, då kan jag också rädda den. Jag vet absolut hur man använder en sekatör. Men vår tomt är så stor att vi låter ett par trädgårdsfirmor ta hand om det mesta.
Sylvia älskar att simma och den ovalformade bassängen är därmed en favoritplats. Det är noga med regelbundna kilometrar i klorvattnet.
– Jag tänker mycket på min hälsa, maten och allt. Jag och mina fyra syskon blev uppfostrade med: ”Ut och rör på er, ungar! Gymnastisera! Spring! Dansa balett!” Jag har varit i gång i hela mitt liv. Och simning är något av det bästa för hela kroppen. Men Alex är en riktig badkruka.
Så ger hon sin älskling en innerlig blick. Kärestan är med när Året Runt träffar Sylvia under en visit i Stockholm.
– Min och Alex relation blomstrar fortfarande då vi båda hade lyckan att hitta rätt människa att leva med. Men först för ett par år sedan gifte vi oss. Jag kom på att vi hade kunnat fira silverbröllop om vi hade gift oss direkt. Då sa jag till Alex: ”Nu gifter vi oss så kan vi fira 25 års äktenskap retroaktivt!”

Utbildad lärare

Sylvia utbildade sig till barnavårdslärare. Men inte en endaste dag har hon tillämpat sin ämneskunskap. Sångerna och artisteriet kom emellan. Inte heller har hon själv blivit mamma. En sorg i sig att det aldrig blev av.
– Det finns ögonblick då jag tänker: ”Varför blev det inte så? Hur hade allt sett ut då?” Men varje gång inser jag samtidigt att jag ändå har levt och lever ett underbart liv, säger Sylvia.
– Och jag har ju alltid haft barn omkring mig. Rune hade barn, jag har många syskonbarn och Alex har sin son. Jag har sedan länge accepterat mitt öde. Det var inte meningen att jag skulle få några barn.
Betydligt mörkare var känslan när Sylvia 2003 upptäckte en knöl i ena bröstet. Den där dödskänslan igen: ”Åh nej, cancer, nu blir jag så sjuk att det är klippt!” Dessbättre var det en liten tumör som gick att operera bort.
– Jag har faktiskt nästan glömt det där. Cellgifter behövde jag inte, det räckte med några strålbehandlingar och jag mådde bra hela tiden. Alla i min närhet sa: ”Det märks ingenting på dig.” Jag har ärvt bra fysik av mina föräldrar och ser positivt på framtiden, säger Sylvia Vrethammar.
Hon är tillfreds med att få åldras som sångerska och att inte behöva dra ner på takten – tvärtom.
– Jag verkar gå en ny vår till mötes. Efter att ha lyssnat på min senaste cd sa en väninna: ”Hör du det, Sylvia, hur du har utvecklats?” Och jag hör det faktiskt själv.
Frodas gör också njutningen av all den omtanke och kärlek i vardagen hon både ger och får:
– I dag är det mycket mer som är med mig i livet. Jag är berikad av allt som har hänt mig. Rynkorna kring ögonen är ingenting jämfört med det. Med tanke på att jag varit nära döden flera gånger är jag verkligen allt mer tacksam för varje dag.

Text: Hasse Gänger 

Foto: Stefan Bohlin

Läs också:

Karin Falck: Vi har en regel att inte prata om sjukdomar

Siw Malmkvist: Förr i tiden vågade jag allt

Lill-Babs: Hade min ålderskris när jag fyllde 68


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…