Annons

Annons

Tina Leijonberg: Nu är jag ute ur helvetestunneln

Tina Leijonberg

För två år sedan började sångerskan och musikalartisten Tina Leijonberg, 52, känna sig trött. Hon skakade av sig det och trodde det berodde på hektiskt tempo. Men till slut kom hon inte ur sängen…

Annons

– Men till slut var ingenting kul och jag var trött jämt, jämt, jämt. När jag började dra mig undan och fick panik för att träffa folk då förstod jag att något var fel, säger hon idag.
När jag träffar Tina är det en glad och stark kvinna som ser med tillförsikt på framtiden. Men de två senaste åren har varit oerhört svåra. Och när hon nu ser tillbaka så förstår hon att det började redan för sex år sedan då hon hennes man Jonny Wemmenstedt förlorade ett barn. En oändlig sorg som egentligen inte fick något riktigt utlopp.

– Jag förträngde det och fortsatte bara jobba. Det funkade några år men till slut så gick det inte att hålla inom mig och då började jag må skitdåligt, rent ut sagt, säger Tina.
Hon hade mycket på gång när kroppen började säga ifrån. Tina skulle spela världens första kvinnliga Tartuffe av Moliére och hon hade ett samarbete med Eva Rydberg på gång. Hon var tvungen att tacka nej till allt. Det gjorde inte att hon mådde bättre.

– Vi hade kommit långt i repetitionerna av Tartuffe och jag kände mig fruktansvärt taskig mot ensemblen när jag var tvungen att bryta men det gick inte, jag var sjuk. Jag bara låg hemma och ville inte träffa någon, berättar hon sorgset.
I Tinas hårda bransch så räknas du inte om du blir sjuk eller försvinner ur rampljuset. Om än bara för ett tag. Vägen tillbaka blir ännu tyngre och svårare.
– Det blir som en ond cirkel. Jag mådde dåligt, kunde inte jobba och då mådde jag ju inte bättre precis. Och inte fick jag nya jobb heller, ingen ringer och frågar hur man mår i showbusiness, säger hon och ler lite snett.

Hemma intog hon soffan och bara låg. Hon grät och orkade inte ta sig för någonting. När hon gick till läkare för att få hjälp ville de att hon skulle gå i terapi i kombination med lyckopiller.

– Men piller är inte riktigt min grej. Det känns som om att det bara trycker bort det som gör ont och det är ju bara idiotiskt. Det fungerar säkert för vissa men inte för mig. Jag valde att gå i terapi, få massage och att sjunga och dansa istället, säger Tina.
Hon började med att gå ut och gå varje dag och i januari i år började hon gå i kognitiv beteendeterapi vilket har hjälp henne framåt.
– Jag har lärt mig att sluta älta! Det gjorde jag mycket förut, tyckte synd om mig för att jag inte kunde göra det eller det, för att jag inte fick ett jobb eller så. Jag lärde mig att det kan jag inte påverka och då är det bättre att se framåt, säger hon.
Och i samma veva tog hon tag i resten också, fick massage, började dansa zumba och sökte till ABBA-kören – och kom med.
– Det hjälpte mig jättemycket i depressionen. Vi var på TV4 och sjöng, i ABBA-museet och på Tate Gallery i London och det var jätteroligt. Vid ett tillfälle så valde Benny Andersson att kompa mig när jag sjöng Thank you for the music och det kändes roligt att bli utvald. Det är jag väldigt tacksam för, berättar Tina.
Långsamt tog hon sig tillbaka till livet och fyllde det med saker som gjorde att hon mådde bra och gav henne livsglädjen tillbaka. I januari börjar hon repetera med Peter Flack i Örebro och livet är på gång igen.
– Jag har dansat hela mitt liv och både zumba och yoga är underbar träning för både kroppen och själen. Nu har jag gått igenom den här helvetestunneln och kommit ut på andra sidan. Jag har fått verktyg för att tackla jobbiga situationer och vet hur jag ska tänka när de kommer, säger hon och ler.

 

Av Jessika Devert Foto: Karin Törnblom/ IBL

 

 

 

 

 


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…