Annons

Annons

Titti: ”Jag tog tjuven på bar gärning”

Min dotter och jag åkte en sväng till affären. Vi var bara borta en timme, men när vi kom hem väntade en otrevlig överraskning som fortfarande finns kvar i våra minnen.

Jag tog tjuven på bar gärning

Mjölken var slut, brödkorgen gapade tom och inget spännande fanns i kylen. Det var dags att handla, och jag och min dotter Elin satte oss i bilen och körde mot affären. Trafiken var tät och det tog längre tid än jag trott.
När vi var tillbaka hemma och jag körde in på garageuppfarten fick jag en märklig känsla i magen. Jag kan än i dag inte säga vad det var som jag reagerade på, men något fick mig att säga åt Elin att stanna kvar i bilen.
När jag kom fram till ytterdörren insåg jag att den var uppbruten. Jag stelnade till och blev stående några sekunder utan att veta vad jag skulle ta mig till. Plötsligt hörde jag röster inifrån huset och min handlingsförlamning övergick i ilska. Inbrottstjuvar mitt på ljusa dagen, i mitt hem! Jag tittade bakåt och kontrollerade att Elin fortfarande satt i bilen. Sedan tog jag i dörrhandtaget och öppnade. Synen som mötte mig var en man med keps som stod i hallen i full färd med att packa ner min laptop i en väska som han bar över axeln.
Han blev lika förvånad som jag och stirrade bara på mig. Jag började skrika och jag vet än i dag inte var jag fick modet ifrån. Killen var inte beredd på att någon skulle störa hans tilltag och definitivt inte beredd på att någon skulle stanna kvar och börja skrika.
Han hafsade snabbt ner datorn i väskan och började springa mot vardagsrummet. Då såg jag i ögonvrån att Elin stod i dörröppningen och jag skrek åt henne att gå ut, men hon stod som paralyserad och bara tittade. Huset var i en enda röra och det låg glas och porslin överallt på golvet.
Killen snubblade på en mattkant under sin väg ut från hallen och väskan landade med en smäll på golvet och värdesakerna han plockat på sig ramlade ut. Vi blev stående alla tre och ingen rörde en fena förrän Elin började gråta. Jag rusade mot killen och slog allt vad jag orkade. Först verkade han överrumplad av mitt anfall, men snart gav han mig en rejäl knuff så jag föll bakåt mot väggen. Sedan blev allt svart för mig.
När jag vaknade stod vår ena granne över mig med mobilen i handen och pratade med min man. Jag hörde ambulanssirener i bakgrunden och en polis skymtade i ena ögonvrån. Elin satt vid min sida och höll min hand i ett järngrepp. Huvudet dunkade och jag pressade ihop ögonen och grymtade av smärta. När ambulanskillarna lyfte upp mig på båren började jag gråta. Först då förstod jag vad som hade hänt.
Min man mötte mig på sjukhuset och jag kände en enorm lättnad när han kysste mig och höll min hand i sjuksängen. Läkaren ville behålla mig över natten, och jag gick med på det eftersom jag var för trött för att protestera.
Dagen efter kom jag hem till ett hus som kändes främmande. Någon hade varit där och rumsterat om och tagit våra saker. Och även om min man hade städat och det inte syntes ett spår av stöket inbrottstjuven hade orsakat så var det en olustig känsla som dröjde sig kvar.
Nu är det ett år sedan inbrottet skedde, men nästan varje gång jag kommer hem tänker jag på vad som hände. Min man tyckte att jag var både modig och dumdristig som attackerade killen, men jag är säker på att jag skulle göra samma sak i dag.
Titti

Annons

Foto: IBL/Shutterstock

Läs också:

Förtroligt: ”Min vän flörtar med min man”

Gun: ”Min man var otrogen med en kvinna han träffade på gymmet”

Lena: ”Min man ljög om sina skulder”


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…