Annons

Annons

Tjuvarna tömde kassaskåpet på personalens löner

I gryningen kröp två män in under en barack till ett kraftverksbygge och skar sig upp genom golvet för att tömma ett pengafyllt kassaskåp. Kuppen förblev ett ouppklarat mysterium – men den dåvarande kriminalinspektören är övertygad om vilka gärningsmännen var…

Ture Emot var kriminalinspektör och arbetade med fallet. Tjuvarna tog sig in i baracken genom den lilla luckan.

För drygt 47 år sedan stals mer än en halv miljon kronor ur ett låst kassaskåp vid ett kraftverksbygge vid Stora Sjöfallet i Norrbotten.
Den legendariska kriminalgåtan, som går under namnet Vietaskuppen, kommer sannolikt aldrig att klaras upp.
Den pensionerade kriminalinspektören Ture Emot, i dag 91, är säker på vilka som låg bakom inbrottet.
– Men den hemligheten tar jag med mig när jag dör, säger han.
Den på sin tid så uppmärksammade stölden i Norrbotten är verkligen ett mysterium i svensk kriminalhistoria. När händelsen nådde medierna väckte den intresse långt utanför landets gränser.
Också internationell press skrev om den fräcka kassaskåpskuppen vid Nordpolen som kallades för ”det perfekta brottet”. Ingen har genom åren delgetts misstanke eller åtalats för den grova stölden.
I dag är brottet preskriberat sedan länge. Men ingen har trätt fram och rätat ut frågetecknen som fortfarande finns kring händelsen.
– Många säger att de vet, men de har inget att komma med. Fast vi som jobbade med utredningen, vi vet, säger Ture Emot.

Kände röklukt

Den på sin tid så omskrivna händelsen tog sin början en tidig morgon den 22 april 1971.
När väktaren Gösta Andersson gick sin runda vid bygget av Vietas vattenkraftverk den där torsdagen visade termometern på cirka 17 minusgrader och snön knarrade under fötterna.
Han var ett par timmar sen efter att ha blivit fördröjd av ett fel i en turbin, en mil från Vietas kraftstation.
Efteråt anade polisen att stoppet kunde ha varit ett sabotage som ingick i tjuvarnas planer för att få fritt spelrum under kuppen.
Förutom kylan kände nattvakten en tydlig röklukt från kontorsbyggnaden. Han väckte kamrer Hannes Nilsson och platschef Åke Lagersson, som larmade polis. I den L-formade kontorsbyggnaden stod ett drygt två meter högt kassaskåp längs ena kortväggen.
Kvällen före hade en av företaget Vattenfalls bilar kört från Vuollerim med löner till de 400 anställda. Den här torsdagen före påsk skulle de få extra stor belöning för sitt slit.
Den ansvarige hade noga fördelat totalsumman på 541 000 kronor i kuverten – ett för varje anställd. Men under natten hade ett raffinerat inbrott genomförts. På kontoret hade någon tryckt in gem och ståltråd i kassaskåpets lås.

Hål i golvet

Polis från Gällivare larmade tekniska roteln i Luleå för att ta till vara tekniska fynd. Först sent samma kväll öppnades kassaskåpet och alla drog efter andan.
I botten gapade ett stort hål i golvet, rakt upp genom kassaskåpet. Lönerna till de anställda var spårlöst borta. Ett belopp var stulet som motsvarar cirka fyra miljoner kronor i dagens penningvärde.
Hålet i kassaskåpet var utskuret med precision för att kunna plocka ut lådorna med pengar. Enligt vittnesmål från platsen utbrast platschefen:
– Det här vittnar om att jag anställt yrkesskickligt folk!
Byggplatsen låg nära norska gränsen och det rådde, då som nu, arktiskt klimat. För att vara säker på att komma ner till tätorterna Porjus eller Malmberget vintertid fick man köra direkt efter plogbilen.
Byggjobbarna bodde i baracker med 16 rum i varje. Två vattenrallare delade på varje rum. En kocka och en vaktmästare skötte mat och praktiska göromål. Några gånger i veckan kom byggmaterial, livsmedel och förbrukningsartiklar med en lastbil.
Vattenfall var direkt säkra på att kuppen var ett insiderjobb. De utfäste snabbt en belöning till den som kom med avgörande tips.
Men polisen tänkte i andra banor. Vägen västerut spärrades av, gränsstationer och färjelägen larmades och poliser i helikoptrar sökte i fjällvärlden.
Samtidigt befann sig de rätta gärningsmännen sannolikt i en bostadsbarack vid Vietas.

Annons
Gilla Året Runt på Facebook

Arbetarna som byggde kraftverket fick sina löner stulna.

Fann fingeravtryck

Tidigare på natten hade tjuvarna släpat gasoltuber, skärbrännare, en såg, en borrsväng och en brandsläckare till kontorsbyggnaden.
Gärningsmännen ålade sedan 38 meter in under byggnaden. Med skärbrännaren skar de ut ett hål i golvet och kassaskåpet och plockade därpå ut pengarna.
– De här kuppmännen kan inte ha varit stora till växten, och det är troligt att de skadade sig. Men de var skickliga, inga klåpare, konstaterar Ture Emot.
Efter kuppen ska männen ha packat in stöldgodset i bilen och kört till en barack några kilometer bort, där pengarna gömdes.
Polisens tekniker hittade spår i form av fingeravtryck, handavtryck och cigarettfimpar. I en container hittades skor med spår av kiselgur.
Men de tekniska fynden ledde ändå ingenstans, och skorna försvann under utredningen. Många arbetare förhördes utan något genombrott.
Polisen ville göra en husrannsakan i bostadsbarackerna, men åklagaren Nils Savonen tyckte att bevisningen var för tunn och vägrade polisen tillstånd.
På grund av en delvis misskött polisutredning kunde inget bevisas.
– Hade vi fått göra en husrannsakan hade vi kunnat gripa de skyldiga och löst brottet, säger Ture Emot.

Än idag är Ture Emot säker på att brottet hade kunnat lösas.

Misstänkta namngavs

Enligt Ture Emot finns det en handfull personer som vet vilka de misstänkta var.
Han är själv övertygad om att det var ett insiderjobb utfört av två vattenrallare som kände till rutinerna och hade lokalkännedom.
När brottet preskriberades år 1981 lämnades förundersökningen ut av misstag. Detta upptäcktes efter bara tio minuter, men då hade några journalister redan tagit del av uppgifterna där två misstänkta män namngavs.
Polisen hade en rad indicier men bevisningen räckte inte till en fällande dom. Bland annat hade en rumsgranne till männen vaknat av att det bullrade i deras rum samma natt som kuppen.
I den ene mannens garderob hittades också en brandsläckare och en vattenslang som han aldrig använde i jobbet. Männen beskrevs även som kortväxta och smala nog att kunna ta sig in under kontorsgolvet. Därutöver hade de plötsligt fått mycket pengar att röra sig med.
Några månader efter kuppen jobbade de båda männen fortfarande kvar på kraftverksbygget innan de flyttade söderut.
Ryktesspridningen om de skyldiga har mestadels skett i det tysta. Inga namn har nämnts högt.

Sågs som hjältar

Journalisten och författaren Dan Larsson, som själv kommer från Malmberget, har skrivit boken Vietaskuppen: eller vissla inte på norrskenet (Recito förlag).
Hans teori är att männen bakom kuppen sågs nästan som hjältar eftersom Vattenfall inte var omtyckta i Norrbotten.
De utpekade männen, som i dag är i dryga 60-årsåldern, lever socialt välordnade liv, enligt Ture Emot.
– Jag tror att de i grunden är ärliga och ostraffade människor som såg sin chans att bli rika, säger han.
Många gånger har han grämt sig över att brottet aldrig blivit löst. Men avslöja sin hemlighet, det tänker han inte göra. Delvis för att han inte vill göra sig skyldig till förtal genom att peka ut någon som inte är dömd.
– Visst vore det skönt om det klarades upp, men det är inte min uppgift. Men jag är säker på vilka det var, säger han.
Många hade trott att rutinerna för löneutbetalningarna skulle ändras efter brottet. Men redan veckan därpå lastades åter 541 000 kronor i kontanter från banken i Voullerim in i en personbil.
Två anställda från Vattenfall, utrustade med ett gevär och en schäfer, sattes att vakta kontanterna hela natten.
Tisdagen den 27 april fick så slutligen vattenrallarna sina försenade löner – även de som låg bakom kuppen.

Av Annika Sohlander
Foto: David Lundmark, Ralf Tornlind, 
Harry Larzon, Hans Blomberg/Vattenfall, NSD och privata bilder

Läs också:

9 gånger Leif GW Persson briljerat i ”Veckans brott”

Bankmannen eldade upp sin kund i kakelugnen

Alejandro förlamades och brodern dödades av okänd skytt


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…