Annons

Annons

Mari har fått fart på stadens
 seniorer: Populär träning ger pigga pensionärer!

Trots tuffa sjukdomar har Mari blivit en sprudlande inspiratör i samhället där 
hon bor. Hennes träning för äldre gör 
gott för både deltagarna och henne själv. – Utan träningen hade jag inte levt, 
konstaterar hon.

Helt ideellt leder 
Mari 35 personer i seniorverksamheten.

Tillsammans med sina seniorer har hon satt Örserum på kartan och blivit hela samhällets vitaminspruta. Mari Stenqvist leder sju träningspass i veckan, både för seniorer och för dem som ännu inte uppnått pensionsålder.

Annons

Det ger en enorm tillfredsställelse – såväl för henne själv som för dem hon tränar.

– Tack vare träningen har jag hittat tillbaka till livet, säger en glad Mari. Den ger mig en anledning att gå upp på morgnarna, samtidigt som den sociala biten är oerhört viktig både för mig och för seniorerna.

Mari, som fyller 60 i år, bor utanför Örserum, som i sin tur ligger en mil från Gränna. Hon är gift med Göran, 60, och har barnen Viktor, 39, Klara, 31, Felix, 24, och Max, 21.

Tidigare jobbade hon som förskollärare och idrottslärare, men hennes karriär fick ett abrupt slut.

– I dag är jag sjukpensionär, då jag lider av utbrändhet, bipolär sjukdom och fibromyalgi. Det arbete jag utför inom Örserums IK är helt ideellt, men för mig handlar det om att göra det bästa av den tid jag har kvar och att må bra.

Bakade hela nätterna

Hon har inte alltid mått bra. När hon var 14 år försökte hon ta sitt liv med hjälp av sömntabletter som hon hade hittat, men hon blev upptäckt i tid.

Hon kom på fötter och efter några år träffade hon den man som blev pappa till hennes äldste son.

– Förhållandet höll inte, men vi har alltid varit vänner. Och när jag och Göran blev ett par fick Viktor två fadersgestalter att se upp till.

Den växande familjen bodde först på landet utanför Tenhult, men flyttlasset gick till kanten av Bunn när Mari och hennes man fick nya jobb – hon på Örserumsskolan och han som fritidspedagog på Ribbaskolan i Gränna.

– Jag älskade mitt jobb och jag var jämt i farten, berättar hon. Jag var mamma till hundra procent och förskollärare till hundra procent, samtidigt som jag jobbade extra på ett gruppboende.

Hon körde på i 120 och kunde aldrig tro att denna extraenergi hade med hennes bipolära sjukdom att göra. Inte ens när hon var uppe och bakade hela nätterna, eller fixade veckans middagsmat en annan natt, anade hon oråd.

– Jag förstod inte att jag var manisk och var lika ovetande när jag efter många turer ramlade ner i en djup depression.

Mari blev sjuk efter en operation då hon förminskade brösten. Mitt i allt elände började hon få ont i ryggen.

– Jag trodde att jag hade fått ischias och ringde vårdcentralen, berättar hon. Jag undersöktes, men någon ischias var det inte. Läkaren frågade i stället om det var något annat jag gick och bar på.

Mari är numera instruktör i både spinning, qigong och coreträning.

Vågade inte gå ut

Det framkom att hon led av en depression efter operationen. Hon drabbades också av utbrändhet och därefter kom fibromyalgin.

– Hela kroppen gick på halvfart, men det hade inget med mitt jobb att göra.

Det var ett guldjobb, men Mari kraschade. Rejält. Hon ville inte leva längre och låg inlagd i sex veckor. När hon skulle skrivas ut vågade hon knappt vistas ute.

– Jag minns att Göran och barnen kom för att hämta mig och vi åkte till Mc Donald’s. Då kom det in en hel busslast med ungdomar och det blev för mycket för mig – det blev raka spåret tillbaka till sjukhuset.

Men hon insåg också att hon måste lämna den trygga sjukhusmiljön om hon skulle ha en chans att komma tillbaka. Hon fick komma hem, men mådde allt annat än bra.

Hon gick inte ut, öppnade inte dörren och under ett års tid var hon knappt ur sin morgonrock.

– Vändpunkten kom när min dotter sa till mig: ”Mamma, kan du inte börja träna igen”, berättar hon. Jag hade ju alltid idrottat, men var nu helt passiv.

Det visade sig då att en vattengympaledare söktes till ett spa i Jönköping. Arbetet omfattade fem timmar i veckan och så mycket fick hon jobba utan att förlora sin sjukersättning.

– Jag sökte jobbet och fick det, säger hon. Jag var där i åtta år och det var fantastiskt bra.

Sedan kom det ett brev. Det var från kommunen och de undrade om Mari kunde återgå till sitt lärarjobb eller inte.

– Jag pratade med min man. Vi var båda överens om att jag inte skulle kunna fortsätta, så jag blev sjukpensionär.

Ny livskvalitet

Men hon valde inte sängen, hon valde livet. Hon blev uppringd av en Örserumsbo som visste att det stod spinningcyklar i klubbstugan. Kanske ville Mari leda ett pass?

– Jag blev intresserad och gick på ett SPF-möte (Sveriges Pensionärsförbund), där jag presenterade min idé. Jag var villig att, helt ideellt, bli instruktör.

Nu har hon 35 personer inskrivna i seniorverksamheten, samtidigt som hon även leder träningspass för yngre.

– Jag leder spinning-, qigong- och corepass, där jag jobbar med gummiband. Det är för
seniorer och därutöver har jag cirkelträning för alla åldrar.

Hela Örserum tränar och det är Maris förtjänst. Hon gör nytta för andra, samtidigt som träningen får henne själv att må bra.

– Mitt liv har fått ny kvalitet, men jag vet att jag inte kan utsätta mig själv för alltför många intryck. Det hade aldrig gått om jag själv inte hade kommit till insikt. Jag är bipolär, men jag är människa.

Cixie Lieszkovszki
 och Jan-Erik Eckerby tränar gärna med hummiband.

Text: Anna Lindau Backlund
Foto: Jan-Erik Ejenstam


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…