Annons

Annons

Varför får jag inte medicin mot benskörhet?

Varför får inte jag någon medicin mot benskörhet när min väninnan får det? Året runts läkare Åsa Rundgren svarar!

Varför får jag inte medicin mot benskörhet
Jag är en 83-årig kvinna som i mars 2016 ramlade och bröt handleden.
 Den drogs rätt igen så långt det gick, 
jag gipsades och har inga problem. Jag kontrollerades för benskörhet och var benskör i ländrygg och höfter, men fick inga mediciner för det. Doktorn ringde
till mig och sa: ”Du kan inte få några mediciner, utan du får ta ett steg i taget och gå försiktigt.” Min släkting, som är 
lika gammal som jag, fick omedelbart en spruta som hon får kallelse om när det är dags. Doktorn tyckte att jag var 
så gammal och sprutan är mycket dyr har jag hört, så det var väl ingenting att kosta på. Jag undrar vad du anser om
saken? Är orolig, vill ju gärna vara i 
farten så mycket jag bara orkar.
Elisabet

Annons

Hej Elisabet!
Behandling och utredning av benskörhet, eller osteoporos, har förändrats en hel del de senaste åren. Osteoporos innebär att benvävnaden är mindre tät än normalt och att skelettet i och med det blir mindre hållfast och därmed lättare att bryta. Skelettet, precis som andra vävnader i kroppen, byts successivt ut, det vill säga bryts ner och återuppbyggs. Benvävnaden är oftast som starkast i 20–30-årsåldern, därefter minskar benmassan kontinuerligt på grund av att nedbrytningen är större än nybildningen. Hos personer med osteoporos är detta förstärkt. Osteoporos är vanligare hos kvinnor och ökar med åldern, och man ser ofta en ärtlighet. Vissa sjukdomar, till exempel överfunktion i bisköldkörtlarna eller lång
tids kortisonbehandling, kan i sig ge
osteoporosförändringar.
Oftast kommer frågan om osteoporos upp först när man fått en fraktur. Man brukar då göra en utredning och väga samman olika faktorer för att bedöma om det föreligger en ökad risk för ytterligare frakturer. Om utredningen tyder på det kan man ha hjälp av en bentäthetsmätning. Man brukar lägga till den för att få ytterligare stöd när man bestämmer om vidare behandling och åtgärder.
När det gäller att minska risken för nya frakturer har livsstilsfaktorer betydelse, däribland kosten och särskilt då födoämnen innehållande kalcium och D-vitamin, samt att sluta röka. Något som visat sig viktigt framför allt för äldre personer är träning av koordination, balans och muskelstyrka. Det kan man få hjälp med av en sjukgymnast, antingen i form av en individanpassad egenträning, eller, om man hellre vill det, som gruppträning. Om man har möjlighet att gå dagliga promenader, helst utomhus, under åtminstone 30 minuter är det också bra, särskilt eftersom utevistelse under sommarhalvåret stimulerar bildning av vitamin D. Det är också klokt att försöka göra hemmiljön ”säkrare” genom att till exempel undvika lösa mattor och sladdar man kan snubbla på, och att använda så kallade broddar på skorna vintertid. Man kan få hjälp med tips, praktiska råd och hjälpmedel av både arbetsterapeut och sjukgymnast. Om blodprover i samband med utredningen visar brist på kalcium eller D-vitamin kan man få detta förskrivet.
Beslutet om eventuell läkemedelsbehandling med så kallade benspecifika läkemedel grundas på en sammanvägning av en standardiserad frakturriskbedömning och resultatet av utförd bentäthetsmätning. Vid frakturriskbedömningen spelar det stor roll om man redan har haft någon form av fraktur, särskilt om det varit en höftfraktur eller kompression av en ryggkota.
Målet med den medicinska behandlingen är att på sikt minska risken för frakturer, men eftersom benombildning är en långsam process kan det ta lång tid innan man ser en effekt. Vilken sorts läkemedel man i så fall rekommenderas kan variera.
Det allra vanligaste är någon form av bisfosfonat, vilket är ett ämne som hämmar nedbrytningen av skelettet. Det ges oftast som en veckotablett men även på en del håll i form av ett dropp, och då bara en gång om året. Det finns även en annan sorts preparat, en så kallad antikropp, som också hämmar nedbrytningen. Detta medel ges som en spruta i underhuden var sjätte månad, men är ännu relativt ovanligt. De olika beredningsformerna har lite olika fördelar och även lite olika biverkningar. När man får dessa benspecifika läkemedel behöver man äta tillägg av kalcium och D-vitamin.
Som jag skrev inledningsvis är synen på osteoporos och behandling något som håller på att förändras. Detta innebär att det fortfarande kan variera något vilken behandling man får beroende på var man bor i landet. På vissa orter finns särskilda osteoporosmottagningar, som förstås är mer specialiserade.
Av ditt brev låter det som att du är pigg, vital och motiverad att göra vad du kan kan för att hålla dig frisk, och att du dessutom undrar vad som ligger till grund för din doktors besked. Av det jag försökt beskriva hoppas jag att du fått lite underlag för att kanske ta upp diskussionen på nytt, eller kanske fundera på att be om en ny bedömning.

Här kan du ställa en fråga till doktorn – samt läsa fler svar!

Foto: Shutterstock/IBL

Läs också:

Ny medicin kan rädda ryggen vid benskörhet

Behöver jag ta 
influensavaccin?

Hur undviker jag att få vaxpropp?


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…