Annons

Annons

Anneli: ”Vi hade inte tid för våra barn”

Vi bestämde oss för att bilda familj trots att vi var mitt uppe i våra karriärer. Småbarnsåren blev 
hektiska, men jag tyckte 
att vi fick det att fungera.
 Det var inte förrän långt senare som jag insåg på vilket sätt vårt beteende hade påverkat våra barn.

Vi hade inte tid för våra barn

Bilden är arrangerad. Bild: Shutterstock/IBL

Staffan hade precis fått en eftertraktad doktorandtjänst och jag mitt första jobb när det visade sig att jag var gravid. Tajmingen var inte den bästa och vi hade egentligen tänkt vänta med att skaffa familj, men vi bestämde oss för att det fick fungera ändå. Endast ett och ett halvt år efter att vårt första barn Ingrid kommit till världen föddes vår son Jakob. Vi hade varit överens om att skaffa dem tätt och brukade säga att barnen skulle få mer behållning av varandra när de var nära i ålder. Men om sanningen ska fram såg vi även flera fördelar för vår egen del.

Konstant trött

Det var väldigt stressigt under småbarnsåren och det kändes som att jag konstant var trött fram till att barnen började skolan. Eftersom både jag och Staffan satsade på karriären tillbringade barnen en hel del tid hos släktingar. Vi hade konferenser och möten på kvällar och helger, och då var barnen vanligtvis hos sina kusiner.
Tempot var högt under många år och jag valde att se fördelarna med vår tillvaro. Vi hade ekonomisk trygghet, hade råd att bo i ett bra område och att åka på resor till exotiska platser. Men 
jag och Staffan var för uppe i varv och upptagna av våra karriärer för att se att våra barn hade behov av mer än vad vi gav dem. De fick betala priset för vår livsstil och fick sällan sina föräldrars odelade uppmärksamhet och riktiga närvaro.

Annons

Med åren kom detta att yttra sig på olika sätt. Ingrid sökte uppmärksamhet från killar och blev beroende av den bekräftelse det gav henne. Jakob jagade 
i stället adrenalinkickar och njöt av uppmärksamheten han fick för sina våghalsiga fallskärmshopp och bergsklättringar.

Ingrid hade ett hektiskt liv och ganska många korta relationer genom åren. 
Men när hon i 35-årsåldern träffade Nils förändrades allt och hon började leva ett liv som helt fokuserade på familjen. De fick två barn och hade gärna velat ha flera, men det visade sig att det inte gick. Efter att de fick beskedet att de inte kunde få fler barn hände det något. Ingrid var inte längre inriktad på familjens bästa, utan verkade börja tänka alltmer på sig själv. Snart separerade hon från Nils, och det visade sig att hon hade träffat någon annan. Den nye mannen flyttade in, men det höll bara i knappt ett år. Efter det återupptog hon ett aktivt uteliv och fokus på sig själv. Hennes barn var mycket hos oss, och eftersom vi nu hade gått i pension hade vi tid för dem. Det var en sådan skillnad mot när våra egna barn växte upp, och det var en smärtsam insikt.

Bekräftelsebehov

För att försöka förstå Ingrid och den gnagande känslan inom mig av att något var fel började jag gå i samtalsterapi. 
Där kom jag snart att förstå att hennes beteende på sätt och vis var likt mitt eget. Både jag, Staffan och barnen var på olika sätt beroende av uppmärksamhet och den bekräftelse som vi kände att vi fick på det sättet. Var det ingen av oss som var tillräckligt trygg i den vi var? Det var en väldigt smärtsam tanke. Särskilt då det var omöjligt att skygga 
för insikten att det var vi som fört detta vidare till våra barn.
Det här kom att förändra hur jag såg 
på allt. Mycket som tidigare verkat så viktigt kändes nu ihåligt. Jag pratade mycket med Staffan om det här och under en tid följde han med mig till terapin. Att han deltog och att vi gjorde det där tillsammans gav relationen ett nytt djup. Och vi tillbringade så mycket tid vi kunde med våra barnbarn.

Ingrid lever nu i en relation som verkar bra för henne. Jakob jobbar utomlands men kommer att återvända hem nästa år, eftersom hans sambo är gravid och de vill leva sitt familjeliv i Sverige. Visst finns det sådant jag ångrar, men just nu är jag främst tacksam över att få uppleva pensionsåldern med familjen omkring mig och på nära håll få se de yngre generationerna växa upp och ha det bra.
Anneli

 

Läs också:

Inez, 57: ”Min syster ljuger om våra föräldrar”

Min man fick barn med en annan kvinna

Inger: ”Varför är min väninna bitter på mig?”


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…